Ett sista inlägg

Det är söndag och sista dagen på almedalsveckan 2016. Många har nu lämnat Visby efter intressanta möten, diskussioner och seminarium och nu har det även blivit dags att summera veckan på almedalsbladet.

  • 6007 unika besökare
  • 8645 visningar
  • 52 publicerade artiklar

Men det slutar inte här. På almedalsbladet har vi tillsammans skapat artiklar inom en mängd olika ämnen från massor av olika författare. Så fortsätt dela och sprid almedalsbladet i dina kanaler.

Den här veckan har inläggen handlat om allt från lök till digitalisering, om integration och att engagerna invånare, om skolan, om äldrevården, om maktfrisyrer, om innovation och att våga testa.

Och att våga testa är ju precis vad Almedalsbladet handlar om. Almedalsbladet började som en test men med totalt 15 000 unika besökare på två almedalsveckor tror jag vi är något på spåret.

Tack alla ni som bidragit med material, perspektiv och kunskap till Almedalsbladet. Själv har jag lärt mig jättemycket.

På återseende!

Foto: CC by Joakim Berndes.

Almedalens sista dag

Varje morgon har partiledarna intervjuats och på TV4 har Anders Pihlblad fört en dialog om vad det är som sägs med Marcus Oskarsson som gjort analyser av politikens innehåll.

Man kan tycka vad man vill om dessa analyser med elvispar, komik, banan som är omogen, mogen och avskalad, men ett är säkert och det är att det här gör politiken vardagsnära. Det är enkelt och lätt att förstå vad som sägs och Oskarsson gör politiken förstålig med bilder för alla människor. Jag hoppas och tror att med pedagogiken och attributen så kommer intresset att öka för politiken och fler och fler kommer att sätta sig in i samhällsfrågor. Nu har aktiviteterna ebbat ut för denna gång. Politiken fortsätter men lite semester behöver vi alla för att fylla på med energi. Säkert dyker Marcus Oskarsson, och kanske fler, upp i tvrutan för att bereda oss nya möjligheter inom politikens pedagogik framöver.

Författare: Ann-Charlotte Hammar Johnsson,
Riksdagsledamot Västra Skåne.

Hur får vi mer effekt av våra möten?

Så här i slutet av veckan kan det vara intressant att reflektera över våra möten. Vi tillbringar i snitt 30 procent av vår arbetstid i möten – högre chefer mer än så – men hälften av den tiden är ineffektiv. Det menar Micke Darmell, mötesexpert, föreläsare och författare som höll i ett seminarium i arrangemang av Svenska Möten.

Trots att möten utgör en så stor del av vårt arbete är det sällan vi lägger tid på att se på varför vi har möten, sa Micke Darnell, och påstod att mer än hälften av våra möten saknar syfte och mål. När han som konsult har arbetat med mötesstruktur i organisationer och företag har det lett till att vissa återkommande möten har strukits – syftet med dem var inte klart, eller så var det överspelat – och andra möten har tillkommit. Vid sidan av struktur är det också viktigt att reflektera över kultur och fysisk miljö för våra möten. Hur förbereder vi oss innan mötet? Hur gör vi för att landa i mötesrummet? Är det OK att ha telefonen på ljudlöst? Och hur ser den fysiska mötesplatsen ut? Det klassiska mötesrummet har inte ändrats väsentligt på femtio år, trots att våra arbetssätt har det.

Micke Darnell avslutade med några tips:

  • Se över syfte och mål med mötet. Syftet ska svara på frågan varför och tala till känslan, målet handlar om det man konkret vill uppnå med mötet.
  • Låt den mest introverte bestämma när mötesdagordningen ska gå ut – vi behöver alla olika mycket tid för att förbereda oss.
  • Inled med att läsa upp syfte och mål. Avsluta med att summera resultat och beslut.
  • Reflektera över vad vi gjorde bra under mötet – så mycket av vår tankeverksamhet fokuserar på det som inte gått bra. Reflektera också själv över ditt eget bidrag.
  • Byt gärna mötesmiljö  – det främjar kreativiteten.
  • Bord tillför sällan något till ett möte! Men en ring av stolar kan väcka tveksamhet hos många. Be istället alla ta en stol och sätta den hur de vill – det brukar bli en ring!

Författare:  Åsa Berglund, Internationell samordnare,
Helsingborgs stad.

Fler kommuner borde följa Helsingborgs goda exempel

Idag är det Moderaternas dag i Almedalen. För oss moderater finns ett antal politiska ingångsvärden som vi inte kompromissar med, ett utav dem är ordning och reda i ekonomin.

På flera håll i kommunsverige är den ekonomiska utmaningen stor och samtidigt visar den demografiska utvecklingen på en framtid där allt färre personer ska försörja allt fler. Det innebär inte minst att den kommunala vården står inför stora utmaningar. För att möta den utvecklingen krävs flera åtgärder och en av de allra viktigaste är att ta vara på digitaliseringens möjligheter. Digitalisering och innovation bidrar inte enbart till ökad effektivitet inom välfärden, utan är också en förutsättning för att sänka kostnaderna på lång sikt.

I Helsingborg, Sveriges IT-kommun 2015, är digitalisering en självklar del av alla stadens verksamheter. Framförallt när det kommer till välfärdsverksamheterna – skolan, vården och omsorgen. Vi arbetar strategiskt med att inspirera och stimulera stadens olika verksamheter, från förskola, skola och äldre till stadsbyggnad och miljö, till att med hjälp av digitala tjänster förbättra kvaliteten och servicen till helsingborgarna.

Digitalisering och allt det för med sig påverkar naturligtvis mer än enbart kommuners ekonomi. Det skapar möjligheter för nya typer av undervisningsmetoder i skolan, nya möjligheter att effektivisera och individanpassa äldrevården, ökar stadens attraktivitet som turistmål och bidrar till ökad tillgänglighet i olika former för både invånare och besökare. Genom att anamma de möjligheter digitalisering och internet för med sig kan man skapa en attraktiv stad som står stark i hög konkurrens.

I Helsingborg vet vi att det är nödvändigt att använda internets alla möjligheter för att skapa en attraktiv stad för invånare, företag och besökare. Därför har jag och Blågröna Helsingborg varit tydliga med att Helsingborg både ska ha en väl utbyggd digital infrastruktur och vara ledande i att ta tillvara internets alla möjligheter i stadens verksamheter, inte minst skola, vård och omsorg. För att värna långsiktigt god ekonomi och utveckling av centrala verksamheter bör fler kommuner följa Helsingborgs goda exempel.

Peter Danielsson (m) kommunstyrelsens ordförande, Helsingborg

Dags att bli digital?

image

Digitala kanaler, och sociala medier i synnerhet, fyller våra liv med olika flöden av information. Vi scrollar upp och scrollar ner. Nyheter, insyn i vänner och bekantas liv, marknadsföring av produkter och tjänster samt  en hel del samhällsinformation fyller våra mobiler, datorer och paddor varje dag. Och fort går det. Så, hur digital är du egentligen? Tycker du det är lite läskigt, eller omfamnar du möjligheterna? Och vad förväntar du dig att vi som offentlig aktör gör för att bidra till ditt flöde?

Vi blir nämligen allt fler som använder sociala medier, halva Sveriges befolkning är på Facebook varje dag.  Allt fler, inte minst äldre, har upptäckt detta smörgåsbord av möjligheter att dela med sig av allt ifrån foton på barn, barnbarn och husdjur till inlägg i samhällsdebatten och köp- och säljannonser.  Ungdomarna satsar mest på Snapchat och Instagram medan politiker, PR-folk och organisationer använder gärna Twitter.  Många använder kanalerna till olika ändamål; jobb, familj, kontakt med gamla vänner etc. Här finns något för de allra flesta!

Samtidigt som detta pågår hör vi hela tiden ordet digitalisering nämnas. Överallt pratas det om digitalisering. Hur vi måste förstå det som händer i samhället och ta tillvara dessa fantastiska möjligheter. Det ställer höga krav på oss dom tjänstepersoner inom svenska kommuner och landsting/regioner.

Mitt huvudansvar på kommunikationsavdelningen i Helsingborgs stad går ut på att kommunicera och jobba med dialog och varumärkesbyggande i sociala medier. Att använda digitala möjligheter till att nå ut till fler, och snabbare. På ett privat företag hade jag kanske kallats community manager eller digital media manager. Vem vet?  Men det viktiga är inte våra titlar eller vilka plattformar vi använder oss av. Det viktiga är vad vi gör med dem, och ännu viktigare är varför vi som organisation använder dem.

Helsingborg blev Sveriges IT-kommun 2015. Inför nästa utdelning av utmärkelsen, 2017, tror jag inte att kraven på digitalisering av kommuner kommer minska. Tvärtom. Invånarna förväntar sig allt mer och ställer högre och högre krav. Med all rätt! Under Almedalen har digitalisering varit ett trendande ord och många seminarier har berört just det temat. Helsingborg stad anordnade ett seminarium om just vad som krävs av Sveriges nästa IT-kommun. Cirka 140 förslag kom in på punkter till en gemensam checklista för vad som behövs. Själv funderar jag mycket kring 100 % papperslöst, kring smidiga sätt att hantera vardagen och så klart alla de möjligheter för våra invånare som digitalisering erbjuder. I skolan, inom äldreomsorgen och inom sociala verksamheter.

Vi är en offentlig aktör som finansieras av skattepengar. Våra uppdragsgivare – de vi jobbar för – är de som lever och verkar i Helsingborg. De har rätt till digitaliseringen! Med det syftar jag både på hur vi i vår kommunikation måste vara aktiva i kanaler där vi faktiskt möter dem, och att vi ska använda digitala möjligheter för att kunna erbjuda dem bästa tänkbara kommunala service.

Tillsammans med engagerade invånare och företag utvecklar vi platsen Helsingborg. De digitala möjligheterna är enorma och vi tjänstepersoner försöker omfamna dem på alla sätt vi kan. Även när det är lite läskigt.  Det handlar ofta om oprövad mark och om att våga gå före i ledet.

Det finns mycket vi kan göra som gynnar helsingborgarna. Och det vi kan göra kan alla andra kommuner också göra. Vi kan dessutom dela med oss av det vi lär oss längs vägen och stötta varandra. Det blir ofta både bättre och billigare. Men det gäller att vi vågar vara digitala, inte bara att vi pratar om digitalisering och att vi måste hänga med i utvecklingen. Det räcker inte. Så, hur digital tänker du vara 2017?

Jordbruk och mat i Almedalen

160706 almedalen matkampen

Hur kan vi öka vår livsmedelsproduktion och möta den växande efterfrågan på svensk mat som vi nu kan se hos konsumenterna? Det är en av många viktiga frågeställningar som belyses under Almedalsveckan.

Att stärka konkurrenskraften i jordbruks- och livsmedelssektorerna ser jag som helt avgörande för att nå framgång. Det omfattar många olika spår – till exempel regelförenklingar, minskad administration och sänkta kostnader.

Ett problem i sammanhanget är de särkrav vi i Sverige ofta ställer på våra verksamheter. Ibland sker det genom svenska lagar och regelverk, men kan också ske genom så kallad ”gold plating” – att svenska myndigheter övertolkar EU-regelverk på att sätt som slår mot svenska verksamheter.

Ett aktuellt exempel som jag försöker lyfta i olika sammanhang gäller svensk lökodling och växtskyddsmedel mot ogräs. Den svenska ansvariga myndigheten, Kemikalieinspektionen, gör där en helt annan tolkning av regelverken än vad samtliga andra EU-länder gör, vilket betyder att ett växtskyddsmedel som är tillåtet i övriga länder nu inte längre får användas i Sverige. Det riskerar att helt slå ut den svenska odlingen. Det är dåligt både för konsumenterna och för producenterna, men också för miljön eftersom vi då tvingas importera lök från länder där man använder mycket mer växtskyddsmedel än vi gör i Sverige. Och tyvärr finns det fler exempel på odling som hotas på samma sätt.

Nästan all svensk lök odlas i Skåne eller på Öland så det här är viktiga frågor inte minst för Sydsverige.

Jag lyfter naturligtvis fram den här frågan i debatter och seminarier som handlar om livsmedelsfrågor – när jag till exempel debatterade den kommande livsmedelsstrategin med landsbygdsminister Bucht tog jag förstås upp exemplet.

Men Almedalen omfattar ju inte bara vanliga seminarier och debatter, utan även en del mer jippobetonade aktiviteter. Jag deltog till exempel i en matduell, ”Ma(k)tkampen” mot s-märkta profilen Stig-Björn Ljunggren. Vår uppgift var att ta fram varsitt förslag till recept, som kocklandslaget tolkade och tillagade, medan vi fick argumentera för varför just vår rätt skulle vinna. Publiken smakade, lyssnade och korade därefter vinnaren. Jag valde en ”vild slider” – en viltfärsbiff med svensk lök och lyfte i min argumentation fram just frågan om hotet mot den svenska löken.

Om man vill nå fram med sitt budskap tror jag att man ska försöka tänka just så – försöka lyfta frågan i oväntade sammanhang och därmed också förhoppningsvis nå ut bredare.

Snart är Almedalen över för i år, men frågan om löken, svensk odling och konkurrenskraften för svensk livsmedelsproduktion lär återkomma på fler sätt och i nya sammanhang framöver.

Jonas Jacobsson Gjörtler (M)
Riksdagsledamot från Helsingborg och gruppledare i miljö- och jordbruksutskottet

”Den stora solidariska integrationsrörelsen”

Det verkligen sjudade av integrationsfrågor detta år på Almedalen. Då jag, utöver att vara företagare, varit med och dragit igång egna initiativ under hösten, var det ett ämne jag också ville lyssna och prata mycket om denna vecka.

Insikter

Det görs väldigt mycket 
Vi kommer nog se tillbaka på året 2015 / 2016 som just det – den stora solidariska integrationsrörelsen. Eller något sådant. Och jag tycker det är skitbra. I början tänkte jag att det var dumt att många gjorde liknande saker (se till exempel bara på kompisbyrån, öppna dörren och Welcome!, som alla angriper samma problem, att lära känna nya). Men jag tycker nu att en massa initiativ faktiskt är bättre. Ett stort centralt initiativ eller projekt hade nästan garanterat tagit längre tid, samt så finns det en enorm styrka i att många fler personer engagerar sig i att starta initiativ. Jag inser jag själv inte alls har brunnit lika mycket för att hjälpa vänner med sina initiativ, jämfört med hur jag har brunnit för att hjälpa de initiativ jag själv varit med och startat…. Så att många startar saker är bara bra – vare sig en app, eller ett lokalt språkcafé. Det är verkligen en gräsrots rörelse vi ser just nu – och det är bra. Detta var också en av anledningarna jag drog igång ett eget samtal under veckan, för att göra det möjligt att dela med sig av erfarenheter (som du kan läsa mer om här)

Jobb är kritiska
Arbete är kritiskt för individen för att komma in i samhället, men lika kritiska för många delar av samhället att fortsätta kunna hitta personal. Man hör från flera håll att många som kommer hit har möjlighet att jobba inom områden som Sverige har brist i. Personer för industrin, så som svetsare, som alldeles för få utbildar sig till. Eller som lärare eller inom vården, som har samma kompetensproblem. Men trots att efterfrågan finns, från båda parterna, är det svårt. Många lyfte fram att just “förhandlingen mellan parterna”, dvs fackförbunden, var ett stort problemet. Krav på kunskaper som kanske inte är så relevanta, eller krav på att jobba heltid, när det kan vara bättre att jobba deltid och kombinera med studera SFI. Men här känns det väldigt olika mellan olika yrkeskårer. Detta är problem som behöver lösas, men jag vet inte hur.

Möten
Det är i mötet integration sker. Detta var en insikt som förstärktes av alla de samtal som jag hade under veckan. Om varje svensk hade träffat en med utländsk bakgrund, och lärt känna den individen, hade allt varit löst. Det är så mycket mjuka värden i ett samhälle, som inte går att förklara eller lära ut systematiskt – man måste lära känna varandra för att förstå.

”Jag önskar att alla anställda fick göra yrkesdörren på arbetstid”

– ett önskemål av Amelie Silfverstolpe, på Axfoundation, på seminariet ”Etablera fler snabbare – för bättre integration av nyanlända”.

Näringslivuppropet
Näringslivsuppropet är väldigt bra. Det var väldigt kul att det togs till Almedalen av Navid, Yasemin och Jenny. Just fokuset på samtal och att lyfta fram saker är väldigt värdefullt, och det kändes som väldigt kul att det blev så mycket samtal och kontakter som knöts på det eventet.

”Vi ser inte våra egna fördomar. Vi tycker det är bra att andra gör något, men just vi själva är fast i våra rutiner”

– En representant för ABB, när hon fick frågan “vad är största missförståndet kring integration i näringslivet” under Näringslivsuppropet.

Konkreta saker jag tar med mig

Till Helsingborg
Saker jag tar med mig till det vi gör med Integratörerna Helsingborg:

  • Vi borde hjälpa kompisbyrån, helst ihop med Helsingborg Stad
  • Vi borde hålla kontakt och hjälpa de som arbetar som bemanningsbolag med nyanlända, så som AAA integration och Just Arrived.
  • Yrkesdörren, som axfoundation står bakom, som är ett slags yrkesmentorsprogram men nationellt. Det borde vi stötta eller få Helsingborgs Stads yrkesmentorsprogramm att bli involverad i.

Andra bra initiativ jag såg under veckan

  • AAA integration och Just Arrived, som båda just vill komma igång med att lösa jobb för nyanlända, på två lite olika sätt.
  • Snabbspår hos arbetsförmedlingen, som är att ta bort barriärer med validering i mer än 20 branscher, för att personer kan ta tillvara på tidigare kompetens snabbare.
  • Samlingsplatser för initiativ som görs: både Integrations akademin och mighub, som båda är ”work in progress”, men kommer underlätta i framtiden. Värdefullt.
  • Stena fastigheters initiativ och engagemang, så som Highway to work.

Sammanfattning

Det händer väldigt mycket. Jag har sett många på olika seminarium, både från företag, från civilsamhället och från myndigheter som imponerat mycket. Framförallt starka personer, så som Angeles Bermudez-Svankvist på migrationsverket, som verkar vara en super-kvinna när det gäller dessa frågor.

Men jag lämnar Almedalen med både hopp och oro. Det görs väldigt mycket, och ett helt enormt engagemang visats av så många i Sverige senaste året. Men det är också många strukturella hinder, som gör att det är så dumt svårt ibland. Kompetenskartläggningar som tar tid. Fackförbund som ställer krav som bara är bra för deras medlemmar, och inte för samhället i stort. Bristen på integrationsprocesser, så som lära sig svenska, under asyltiden. Alla dessa är komplexa ämnen, som är svåra att lösa för det är olika myndigheter eller organisationer som måste komma överens. Men jag önskar man anstränger sig extra mycket, och kommer kunna lösa de snabbt. Det är dessa processer som avgör om vi kommer ha stora problem om 5 – 10 år, när effekten av detta först blir synliga, eller inte.

Djupare information

Dessa seminarier är de bästa jag såg som spelades in. Jag rekommenderar dem, för de ger ett helhetsbild känns det som.

Migrationsverket panel: ”Från toppen till botten – om den tidsbegränsade lagen som ska anpassas till EU:s miniminivå

Lunds Universitets och Region Skånes seminarium i Øresundshuset: ”Hur får vi snabbare in nyanländas kompetens på arbetsmarknaden

Utöver det vill jag gärna tipsa om dessa två, som spelades in men inte verkar vara online än:

  • Grant Thorntons seminarier: ”Kan framgångsrik integration få fler företag att stanna och växa i Sverige
  • PwCs seminarium: ”Snabbare etablering”


Författare:
Karsten Deppert, företagare som startat översättningsbolaget Contentor, driver träningsappen MotioMera, samt personen bakom entreprenörscommunityn Mindpark och E-commerce Park. Han är sedan hösten 2015 även aktiv i Integratörerna Helsingborg. Du kan följa hans blogg här.

Bildcred till: Hampus Jakobsson

Engagera invånarna för att skapa meningsfulla platser i staden

1jessicaKarolina Skog, miljöminister med ansvar för stadsmiljöavtalen och Alice Bah Kuhnke, kulturminister inledde seminariet Social hållbarhet – hur får vi det att hända?

Social hållbarhet och att bygga en stad för alla är angelägna ämnen i Almedalen i år. Inte så konstigt eftersom vi står inför utmaningen att bygga 700 000 bostäder under de närmaste 10 åren. Flera stora utbyggnadsprojekt pågår runt om i landet, både i stadskärnorna samt i de omkringliggande stadsdelarna. Men hur gör vi det bra?

En central fråga är vilka lärdomar vi har gjort från tidigare byggperioder som de på 60- och 70-talen under miljonprogrammets era och hur vi nu får en möjlighet att rätta till tidigare misstag och rädda städer och områden som är eller varit utsatta.

Utmaningen är att utveckla städerna med fler bostäder och samtidigt skapa meningsfulla miljöer. Hur fyller vi glappen med innehåll mellan husen men också i husen och vem bestämmer vad innehållet ska vara?

Enligt Göteborgs stad är utmaningen att skapa goda fysiska förutsättningar för att det oväntade ska kunna hända. Och det finns mycket kunskap om vilken roll gestaltningen spelar och vilka värden den skapar. Inte minst i Göteborg och där de sedan några år tillbaka jobbar med Jubileumsparken i Frihamnen och som ska utvecklas från industrihamn till blanda stad. Området är en del i stadsutvecklingsprojektet Älvstaden. Jubileumsparken är en mötesplats som skapas av alla och för alla. En plats som först utvecklades med en strand, sedan en bastu och från i år finns också ett bad. I arbetet har de tagit hjälp av olika konstnärer som reflekterat och tolkat platsen när de skapade lekfull konst med vattenkonstverket Berget.

Ett annat exempel är Sundbyberg som inledde ett samarbete med konstnären Kerstin Bergendal i samband med utveckling och förtätning av Miljonprogramsområdet Hallonbergen. Kommunen hade misslyckats med tidigare dialogarbete vilket lett till många överklaganden av planer. De fick möjlighet att pröva en ny metod. Kerstin fick fria händer för dialog om stadsdelens nuvarande identitet och framtida utveckling. Målet var att införa deltagarnas perspektiv och förslag  i stadens planarbete.

– Att anlita en utomstående part ledde både till bättre dialog, kunskap om viktiga platser och dess betydelse för invånarna men också värdefulla förslag som var bättre än utgångsförslaget. De goda dialogerna ledde också till färre klagomål, säger Jonas Nygren, som var kommunstyrelsens ordförande i Sundbybergs stad under den här perioden.

Att lyssna och vara lyhörd för den lokala kunskapen som finns för en plats eller ett område är en förutsättning för att få människor att känna sig trygga och dela med sig av sina drömmar. Något att ta avstamp i för det fortsatta arbetet av utvecklingen av gestaltning och innehåll av våra platser.

Statens konstråd driver flera projekt som handlar om att producera offentlig konst i miljonprogrammets områden tillsammans med de som bor och verkar i området. Satsningen ska utgår från de boendes behov och önskemål för att stärka insatser inom kultur- och demokrati i områden med lågt valdeltagande. Målet är att genom konst och konstnärliga arbetsmetoder i stadsbyggnadsprojekt och utveckling av metoder för invånarinflytande.

I Helsingborg pågår flera stora stadsutvecklingsprojekt både i de centrala delarna och i miljonprogramsområden. Gemensamt för dessa är också att de ska bidra till socialt hållbara områden. Ambitionerna är höga om att skapa attraktiva och spännande platser där människor vill vistas. Och det är jättebra, frågan är hur vi når dit. Hur skapar vi meningsfulla platser och innehåll och där invånarna vill vara och känner igen sig?

Vi har möjligheten att nu i ett tidigt skede involvera helsingborgarna i arbetet med att utveckla de gemensamma platserna och fylla dem med meningsfulla uttryck, inte minst i den offentliga konsten. Något som också kan bjuda på oväntade och lekfulla inslag. Jag vill se det hända på bred front i Helsingborg. Och om det utmanar och är möjligt så är det i Helsingborg.

Text: Jessica Engvall, Helsingborgs stad.

Öl med ministern

Min seniora kollega kunde inte åka. Jag blev skickad på en infrastrukturkonferens i Danmark. Jag hälsade på mannen som satt sig bredvid mig. ”Magnus” svarade han. Sen utspelade det sig en konversation som kvinnan på min andra sida fick sig ett gott skratt åt.

Jag: Vad jobbar du med?
Magnus: Jag är politiker.
Jag: Vad trevligt, vilket parti?
Magnus: Alltså, jag har precis slutat som Danmarks transportminister, jag är såhär (Magnus visar på ett obefintligt avstånd mellan två av hans fingrar) nära Anna Johansson, Sveriges infrastrukturminister.

Magnus Heunicke. Ex transportminsister i Danmark. Glöm inte det Kristin.

Så var jag för några veckor sedan på Danmarks motsvarighet till Almedalen, Folkemødet på Bornholm. Eftersom Magnus och jag inte har den bästa relationen var jag glad över att den nuvarande transportministern heter Hans Christian Schmidt. Denna gång skulle jag inte göra samma misstag. När jag kom in på seminariet och frågade vem Hans var så visade det sig att han stod precis bredvid mig. Perfekt. Men innan jag kunde fråga honom gällande en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör (som det sen visade sig att han var positiv till) så blev jag bjuden på öl och snacks. Så där var vi, jag och Hans, öldrickandes mitt på dagen, pratandes om HH och vår eventuella nästa träff, Nordisk Infrastrukturkonferens i Helsingborg den 30 november.

Och nu Almedalen. Enkelt. Jag kan ju det här med ministermöten. Öl och Öresund. Jag körde samma strategi med Anna Johansson, Sveriges infrastrukturminister. Anna är positiv till en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör, hon är också positiv till att besöka Nordisk Infrastrukturkonferens. Men vårt samtal lyfte inte direkt. Troligtvis på grund av att vi inte hade någon öl. Nästa gång får jag ta med mig ett par flaskor själv. När det kommer till kritan så kan man ju faktiskt inte förvänta sig att bli serverad saker. Glöm inte det Kristin.

Författare: Kristin Magnusson, Kommunikatör, infrastrukturplanering, Helsingborgs stad.

Hans Christian Schmidt, Kristin Magnusson
Kristin och Hans Christian Schmidt.
Bild ovan: Kristin och Anna Johansson.

Mattias Hennius kommunikations-skola – del 9. Krisens första timme

Almedalen är en vecka späckad med möten och samtal, diskussioner och debatt. Med andra ord; en otrolig mängd klokskap – kring alla ämnen du bara kan tänka dig. Och inte minst kring mitt eget ämne – kommunikation. En utmaning för mig är dock att finna ro, sitta ned och lyssna och ta in. Och det utan att twittra, värdera eller tycka.

Under mina totalt elva almedalsveckor – nio med E.ON och två med Helsingborg – har min uppgift främst varit att kommunicera kring våra egna arrangemang. Trots denna tydliga uppgift, väljer jag varje år ut ett antal seminarier jag-bara-inte-får-missa. I år var ”Kriskommunikation – att tackla en kris och återta förtroendet efteråt” i regi av Sveriges Kommunikatörer ett av dessa. Men tyvärr fick jag välja bort det för att i stället genomföra en intervju efter vårt eget seminarium i Öresundshuset. Gott så – det är mitt jobb.

Mot bakgrund av detta missade seminarium samlar jag mina egna tankar kring temat kris och kommunikation. Och ställer mig frågan: Vad skulle jag kunna berätta för mina kommunikatörs-kollegor som befinner sig på Gotland den här veckan och för alla dem som inte är här, men följer samtalen live.

Vad är då en kris enligt mig?
Om det blåser upp till kuling och några hundra personer inte har el för en kväll – då är det visserligen tråkigt för dem, men någon kris för den egna verksamheten är det inte. Om däremot några tusen personer är utan el i en vecka – jo, då är det en kris – för dem och för din organisation. Omkommer en av era anställda i en arbetsplatsolycka, eller generaldirektören ertappas med att ha tagit emot en muta – ja då handlar det helt säkert om en kris för organisationen.

Det som avgör detta är huruvida:
1. Ordinarie organisation kan hantera det som hänt och…
2. …hur din egen organisation reagerar.

Kan ordinarie linje hantera frågan eller krävs det en speciell organisation och en speciell ledning?

Och skulle någon be mig kategorisera olika kriser, skulle jag dela upp dem i händelse- och förtroendekris. Vilka båda kan hänga ihop eller inträffa isolerade.

Många tror att det handlar om dålig krishantering när alla i organisationen rusar runt som yra höns och tuppar under krisens första timme. Icke säger jag. Om ingen rusar då är det ingen kris. Då är det en extraordinär händelse, men ingen kris.

Varför ska vi prata om kommunikation vid en kris?
När något har gått fel vill alla veta vad som skett och vems fel det är. Att snabbt nå ut med vad som hänt när just din organisation är inblandad är helt avgörande för ert förtroende och era relationer med kunder eller medborgare.

Skyll inte på media
Medias roll under en kris är avgörande – som förmedlare av fakta och som granskare. Medias intresse kan visserligen sätta extra ljus på krisen, men det är aldrig media i sig som skapar en kris. Så visa journalisterna respekt genom att dels serva dem, dels ta hjälp av dem som förmedlare av information. De är förmodligen bättre och effektivare än vad du själv är. Men glöm aldrig att media har två olika roller under krisen – en för varje fas.

Vilka faser har då en kris? En kris har två kommunikativa faser:
1. Vad-har-hänt-fasen.
2. Vems-är-felet-fasen.

Första fasen kräver snabbhet och tydlighet. Medan den andra kräver mer av fokus. Det viktiga är att redan från början förbereda dig själv och organisationen för fas 2. Den kommer alltid – även om tidpunkten varierar.

Det viktigt vid en kris är att rycka plåstret direkt genom att lägga alla korten på bordet. Med andra ord gäller det att undvika långa skeenden. Men detta får aldrig leda att till att du gissar eller spekulerar.

Det givna svaret i fas 1 är: ”Just nu lägger vi all kraft på att röja träd och ge våra kunder elen åter. Därefter kommer vi att utreda vad som skett och vad som hade kunnat göras bättre”.

Fas 2 å sin sida kräver att ni verkligen vet vad som hänt och vad som gått mindre bra.

Se till att media får ta del av er verklighet
Att media granskar allt som sker i vårt samhälle är bra. Det viktiga är att vi kommunikatörer och media har olika roller. En sak vi dock har gemensamt är att berätta vad som händer. Att granska och se vad som blivit fel och vems fel det är sköter nog media bättre än vad du som kommunikatör gör. Detta innebär dock inte att media gör rätt analys av det som skett. Därför är ditt agerande under krisen av största vikt. Tänk på att kritiken inte bara handlar om vad som hänt – olyckan, branden eller den nedrivna ledningen – kritiken handlar lika mycket om hur du och organisationen hanterat det som hänt och hur ni berättat om det för kunder och medborgare.

Ledningen vid krisen är avgörande för ditt kommunikativa arbete
Helt avgörande för att framgångsrikt kunna hantera en kris kommunikativt ligger i ledarskapet under själva krisen. Men det är en annan historia och ett annat kapitel.

Med det sagt vill jag fokusera på krisens första timme, genom att ge er kapitel 9 i Mattias Hennius kommunikations-skola.

Kapitel 9.

Krisens första timme Om ni en timme efter att krisen är ett faktum bestämt vad ni ska säga och även hunnit säga det – då är det inte illa – tro mig. Visserligen är det viktigt att ta initiativet, men för att kunna göra just det, krävs en hel del arbete. Men inte minst kräver det att du verkligen vet vad som hänt. Det betyder inte att du måste veta precis allt – tvärtom. Så vill du skaffa dig ett fast kommunikativt grepp om situationen mitt i kaoset föreslår jag att du följer följande 6 steg.

Steg 1. Samla rätt grupp
Ha alltid en telefonbrygga som krisledningsgruppen, där du själv som kommunikatör givetvis ingår, kan ringa in på. En dag kommer ni att behöva den – jag lovar.

Steg 2. Samla in fakta
Att snabbt ta fram vad ni ska säga är lätt, men ingen kommunikatör kan hitta på detta ensam. Därför: – Samla samtliga nyckelpersoner i ett rum. – Tvinga alla att stänga av sina telefoner – jo, det måste ske nu; de viktiga samtalen får helt enkelt vänta. – Ring upp/ta in den person som verkligen varit på plats vid händelsen. – Låt den personen berätta exakt vad som hänt. – Avsätt 10 minuter för frågor.

Steg 3. Bestäm vad ni ska kommunicera
Gruppens kommunikatör ska utifrån fakta direkt föreslå krisledningsgruppen vad ni ska kommunicera. Gruppen och händelseägaren* enas utifrån förslaget vad som ska kommuniceras – sant och relevant givetvis.

Steg 4 . Säkra löpande information från hästens mun
Säkerställ att du som kommunikatör är med på de löpande avstämningar som krisledningsgruppen håller.

Steg 5. Bestäm vem som ska kommunicera

Gruppen och händelseägaren pekar ut dig som ansvarig för att kommunicera. Övriga personer ska nämligen fokusera på det svåra; att hantera själva krisen.

Steg 6. Gör!
Nu är det upp till dig som kommunikatör att bestämma exakta ord och kanaler. Det förtroendet ska du redan ha byggt upp – annars förlorar ni tid och handlingskraft. Om du inte har förtroendet – ta det. Du får inget bättre tillfälle än vid en kris.

6:1. Sätt det ni ska säga på pränt.
6:2. Samla samtliga kommunikatörer på plats eller i ett telefonmöte och berätta om budskapen.
6:3. Berätta det i era olika kanaler.
6:4. Bestäm och boka löpande avstämningar varje timme på telefon eller live.

Så vad kan jag säga om jag bara delvis vet vad som hänt? Säg då just det. Och så här kan det se ut i ett pressmeddelande:

Kraftig brand på företag x i X-berga

I dag klockan 07:00 inträffade en explosion på företag x lager i x-berga. Räddningstjänsten är på plats och arbetar med att släcka elden.

– Vi vet just nu inte vad som ligger bakom explosionen, men har personal på plats som stöttar räddningstjänsten i deras arbetar med att släcka och röja, säger NN, platschef på XX.

Det finns för tillfället inga uppgifter om några skadade.

Företaget x har bjudit in till en pressträff i x-skolans aula klockan 10:00, storgatan 2, X-berga.

För fler frågor kontakta NN, kommunikationsansvarig, företag x, telefon 070-xx xx xx.

Vi uppdaterar löpande vår information på vår hemsida företag-x.se och på facebook företag-x. facebook

Hur skulle jag kunna manna upp mitt kris-team?
Alla organisationer har olika förutsättningar och olika resurser, men så här skulle det kunna se ut.

Person 1 Ansvarar för information och svarar på frågor via hemsida, Facebook och Twitter.
Person 2 Ansvarar för att utveckla fakta och budskap. Dessa sprids sedan internt till chefer och nyckelpersoner i organisationen. Person 3 Ansvarar för att lägga ut information på intranät, maila den egna avdelningen och receptionen.
Person 4
Ansvarar för allmän omvärldsbevakning: vad skrivs i media, på sociala medier osv.
Person 5 Tar samtliga samtal från media.

Almedalsveckan går mot sitt slut, men livet går vidare. Och en del av livet är att hantera just kriser. Men det fixar väl du – eller?

Jag – Mattias Hennius – har arbetat med kommunikation i 20 år. Som journalist och kommunikatör på bland annat Banverkets tunnelbygge genom Hallandsås och E.ON. Under mina år har jag kommunikativt hanterat en rad olika större och mindre kriser. Jag arbetar sedan 2014 som presschef i Helsinborgs stad.

Om du har synpunkter eller tips så måste du höra av dig. Du hittar mig på Facebook, Twitter och Instagram.

*Händelseägare är den som  är ytterst ansvarig för den verksamhet som drabbats av krisen.

Bild1Bild3Bild2

#jagvillpåverka