Tankar längs ringmuren! Gränslöst! #afterAlmedalen

Ninna @ninkri tänker och förmedlar sin vecka

 Sitter och samlar tankarna efter fem oerhört inspirerande dagar i Almedalen. Aldrig har ordet “tillsammans” varit starkare, och trots att jag är galet trött är jag ändå sprängfylld av energi och aldrig har jag väl känt möjligheterna så nära mig själv som tidigare.
Sitter och samlar tankarna efter fem oerhört inspirerande dagar i Almedalen. Aldrig har ordet “tillsammans” varit starkare, och trots att jag är galet trött är jag ändå sprängfylld av energi och aldrig har jag väl känt möjligheterna så nära mig själv som tidigare.


Visby – vilken vacker plats att tillsammans med andra, i hela skolsystemet, tänka kreativa tankar på. Ringmuren som slingrar sig runt stadskärnan, är nära och ibland långt bort men den dyker upp i varje bild jag tagit…bildligt och bokstavligt.
I muren dyker det upp hål…ingångar, några stora vackra portar som valv några små…Den är hög, oklättringsbar….du behöver gå och titta på den…undersöka och kanske hittar du en ingång…
När man står framför muren kan man bara fantisera om vad som finns därinnanför…man kan ha hört någon berätta, sett bilder men det man inte sett med sina egna ögon och inte hört med sina egna öron kan inte vara sanningen…
Nyfikenheten gör att vi vill veta mer,och jag går längs muren…provar ett nytt sätt att se om jag kan få syn på vad som döljer sig därinne…måste gå uppför backar och nerför backar och krön och tillslut ser jag…torn, takåsar,  en och annan byggnad och en liten glimt av havet.
Detta intresserar mig, jag vill veta mer…tar en vända till….och där! Där ser jag en tydligare bild av husen, de är olika i färg och byggnadsstil, alla unika i sin särart. Vackert! och när jag lyfter blicken ser jag den fantastiska bilder av havet som möter och övergår i den vackra sommarhimlen vid horisonten…..only the sky is the limit!
#afkAlmedalen
//Ninna
Ninna hittar du på twitter @ninkri eller på hennes egen blogg http://itinspiratoren.blogspot.se/

Civilsamhället och demokrati i miljonprogramsområden

DrottninghögHäromdagen hölls ett seminarium i Öresundshuset på temat miljonprogramsområdet som motor i demokratiutvecklingen. Hade jag varit i Visby den här veckan hade det varit givet för mig att gå dit och lyssna. För är det något som utmärker våra miljonprogramsområden så är det just drivkraft och engagemang – och fler verkar få upp ögonen för detta!

Under 2014 gjorde jag en forskningsstudie om civilsamhället på Drottninghög och Dalhem i Helsingborg och träffade då många föreningsaktiva boende och engagerade tjänstemän som med stort hjärta och fantastisk drivkraft arbetade för att skapa delaktighet, gemenskap och meningsfulla aktiviteter i bostadsområdena. Några av de saker som överraskade mig i mina möten och samtal på Drottninghög och Dalhem var det stora utbud av föreningar och aktiviteter samt det stöd som erbjöds de lokala föreningarna från kommunen och föreningarna emellan. Det har forskats mycket om det svenska civilsamhället de senaste åren eftersom det sker stora förändringar inom föreningslivet och i ansvarsfördelningen mellan civilsamhället och den offentliga sektorn. Att mer ingående studera civilsamhället i ett bostadsområde är däremot ovanligt. Genom att göra ett nedslag på Drottninghög, Dalhem och ytterligare två bostadsområden i Malmö kunde vi analysera det lokala föreningslivets förutsättningar, vad Drottninghögföreningarna betyder för sina medlemmar och bostadsområdet där de befinner sig samt hur de samarbetar med andra föreningar och kommunen.

Detta tyckte 2014 års Demokratiutredning var så intressant att de bad oss att skriva en rapport om det lokala civilsamhället och demokrati till sin utredning. Även Utredningen för ett stärkt civilsamhälle har visat intresse för studien. Vill du läsa mer om civilsamhället på Drottninghög och Dalhem hittar du rapporten här.

/Annika Nilsson
(Tidigare) Forskningsassistent Malmö högskola
(Numera) Planeringssekreterare Malmö stad

Almedalen 2015 är över – vad ska hända med Almedalsbladet?

Det är söndagen den 5 juli, och den sista partiledare har precis lämnat scenen på på den sista dagen av Almedalen 2015. Alla gör sina summeringar och sammanfattningar, alla stänger boken och återvänder sedan till vardagen. Men Almedalsbladet är inte riktigt där. Vi är inte längre säkra på att vi vill stänga boken. Istället vill vi att du är med och bestämmer hur framtiden ska se ut. Men först en kort bakgrund.

image

Inom ramen för ett dialogarbete på Drottninghög i Helsingborg skapades en sajt som heter Drottabladet. Du kan läsa allt om det på drottabladet.se, men grunden är att vi menar att en sajt som fungerar som en slags digital allmänning kan vara demokratiserande, bygga stolthet och sprida viktig information till de boende i området. I synnerhet när det handlar om miljonprogramsområde som ofta ligger i medieskugga. Det har visat sig fungera fantastiskt bra. Det ville vi berätta om i Almedalen, för att inspirera andra men framför allt för att få feedback och bli ännu bättre. (mer om den programpunkten och video från seminariet)

En bärande del av det som gjort Drottabladet så framgångsrikt är att vi använder enklast möjliga teknik, att vi inte har några drift- eller utvecklingskostnader och att hela grundjobbet skedde på mindre än tre timmar. Men när vi berättar om det här upplägget möts vi av skepticism – ”kan det verkligen vara möjligt”… Så vi bestämde oss för att bevisa att det är möjligt. Vi bestämde att vi, tillsammans med alla som ville bidra, skulle skapa Almedalsbladet på tre timmar. Och det gjorde vi. Under en workshop hos HejDigitalt skapade vi Drottabladets första syskon, och här kan du följa processen i tre korta videoklipp; 30 minuter uppstart, 10 minuter mellanspel och 10 minuter avslutning.

Screenshot 2015-06-29 13.32.36

Responsen har varit fantastisk – i form av besökare (både på sajten med nästan 8000 unika besökare, och i vår redaktionshusvagn) men inte minst i form av allt innehåll som skapats av frivilliga krafter. Läs tex när Felicia Margineanu ifrågasätter vem almedalen är till för och när Fler unga slår fast att Almedalsveckan är stängd för ungdomarna. Eller när stadens kommunikationsdirektör beskriver det största problemet med Almedalen och chefredaktören på Hallå! tänker högt runt Journalistik och kommunikation. Polisen på en av årets finaste almedalsbilder vill veta hur vi ser på  #framtidenspolis, sida vid sida med en professor från Kalifornien och en PA-chef från Tekniska verken i Linköping.  Kombinationen av bredd och djup känns helt unik. Och bland det första som hände var att vi fick en egen husfotograf.

Vår initiala plan var att stänga Almedalsbladet när veckan i Visby var över. Vi skulle ju bara göra en poäng, liksom. Men det känns som det finns stor potential kvar, och vi har fått höra från många håll hur tacksamma det är för den här möjligheten att publicera sig. Alla har ju inte en egen plattform, och de sociala medierna kan kännas för flyktiga och snuttiga. Så, det finns en möjlighet att vi permanentar Almedalsbladet. Då kommer vi från Helsingborgs stad att fortsätta upprätthålla domänen, men i övrigt blir det helt upp till svärmen att hålla sajten levande. Och då behövs det folk som är beredda att ta på sig ett administrativ ansvar. Är du en av dem? Hojta.

Men först ska vi avgöra vad ni tycker vi ska göra i grundfrågan. Ska Almedalsbladet leva kvar? Rösta!

Kom ta mig långt härifrån

Olof Palme var den som startade Almedalveckan. När Olof Palme steg upp på ett lastbilsflak vid Kruttornet i Almedalen, sommaren 1968, skapade han där en nu nart 50-årig tradition av politiska tal.

Olof Palme var Sveriges statsminister 1969-76 och 1982-86. Olof Palme med familj sommarsemestrade på Fårö i trettio år.

Annika Melin som är frilansjournalist har träffat och intervjuat Lisbet Palme. Lisbet Palme om politiken och somrarna på Fårö

 Efter en hel intensiv vecka i vimlet bland 30 000 besökare i Almedalen beslöt vi oss för att lämna  visby och bege oss till Fårö. Vi ville se var det hela började.  Solen sken och Brandsta Citysläckers, kom ta mig härifrån strömmade ur högtalarna i bilen.  

Här ser du en helt annan del av Gotland så långt  och nära ifrån Almedalen och Visby du kan komma!

Bara bilder och inget snack.

image

image

image

 

image

image

image

image

image

image

image

image

image

 

Konkreta tips efter 7 år av dialog i Väsby

Dialog: konsten att tänka tillsammans genom att vara överens om att inte behöva vara överens…

Att bygga en stad med bra skola och omsorg, attraktiva bostäder och fina miljöer behöver ske i dialog med medborgarna. I Upplands Väsby har de hunnit testa flera olika metoder längs vägen. Nu vill de lära oss mer och dela med oss av erfarenheter i denna medborgardialog på plats i Almedalen. Väsby bjöd helt enkelt på en dialog om dialoger.

image

Det som var intressant med detta seminarium var att Upplands Väsby kommun vågade bjuda på så väl lyckade som misslyckade dialoger. All för många seminarier  i Almedalen handlar om att vissa upp hur man har lyckats och väldigt få vågar berätta om sina fel. Detta trotts att alla vet att det bästa sättet att lära sig något är genom egna och andras fel. Tänk om vi till nästa år kunde få fler seminarium med temat ”våra bästa fel och vad vi lärde oss av det”.

Det var även intressant att komma till ett seminarium utan biosittning utan ett stort värderingskors där en stor del av tiden ägnades åt att just föra dialog med de övriga deltagarna. Bra jobbat Väsby.

Fredrik Drotte, Stadsutvecklingschef, berättade om de Framgånsfaktorer som de kommit fram till under 7 års dialogarbete.

  • Syfte och mål med dialogen solklara.
  • Solklar påverkans grad – ge rätt förväntningar på vad dialogen ger.
  • Människor kommer inte till dig. Hitta de naturliga mötesplatserna.
  • Politiker och tjänstemän på plats. Förtroendefråga! En tjänsteman kan aldrig svara på varför politikerna fattat ett visst beslut.
  • Patentlösningar saknas. Välj metod utifrån metod.
  • En bild säger mer än 1000 ord.
  • All in. Gör det på riktigt. Dialog kostar  och kräver en uttänkt organinsation.
  • Att delta i dialog är svårt – utbilda! Kvantitativ erfarenhet är nödvändigt.

Det viktiga för Upplands Väsby är att våga fortsätta testa nya sätt att ha dialog på och inte ge upp om det inte blir som man tänkt sig. Mer erfarenhet och kunskap har även lett till att de har kunnat sätta fingret på de utmaningar som finns för att utveckla arbetet med att arbeta med dialog.

Utmaningar

  • Kompetensöverföring till nya politiker och tjänstemän.
  • Kunskapen som krävs för det mellanmänskliga mötet som sker under en dialog kräver erfarenhet och kunnig vägledning som är omöjlig att läsa sig till.
  • Struktur, kvalitetssäkring och utvärdering. Hitta mått på förtroendeskapande. (NKI)
  • Hitta till och locka svåra målgrupper som unga, barnfamiljer och invandrare.
  • Våga fortsätta att experimentera utan att trötta ut…

 

Intervju medBostads-, stadsutvecklings- och IT-minister Mehmet Kaplan i Öresundshuset

För tredje gången under Almedalsveckan besökte igår bostadsminister Mehmet Kaplan (S) Öresundshuset. Tillsammans med Christer Larsson, stadsbyggnadsdirektör, Malmö stad, Kerstin Åkerwall, miljödirektör, Malmö stad, Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), kommunstyrelsens ordförande, Malmö stad, Karolina Skog (MP), kommunalråd, Malmö stad, Tobias Olsson, förbundsdirektör, Sveriges Arkitekter och Anna Sander, chef forsknings- och innovationsstrategier på WSP Sverige AB diskuterades varför bostadsbyggandet är en viktig faktor för att skapa en integrerad, attraktiv och hållbar stad och hur vi bygger samman och läker staden samt bryter ned både fysiska som mentala barriärer.

– Vi har ett läge i Sverige där de nya bostäderna är för dyra. Ungbo och Funky rooms är konkreta och bra exempel där ungdomar får vara med att bygga, säger Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), kommunstyrelsens ordförande i Malmö stad.

– Jag trodde knappt mina ögon när jag såg att ni hade fått det att gå runt. Ni har tagit in unga människor som varit med i byggandet av sitt område. Det är mycket positivt och viktigt, säger bostadsministern.

På onsdagmorgonen deltog Mehmet Kaplan i seminariet: Miljonprogramsområdet som motor i demokratiutvecklingen. Seminariet handlade om att var fjärde invånare bor i ett miljonprogramsområde. De finns över hela landet, men har samma utmaningar. Ingen har lyckats lyfta ett område och invånarna fullt ut.

– Miljonprogramsområdena är helt olika områden men de buntas oftast ihop. Vi ser att det finns saker som liknar varandra men mångfalden och olikheterna bidrar till olika utmaningar och då måste man gräva där man står och det tycker jag Drottninghög har lyckats bra. Man har verkligen slutat titta omkring sig och istället försökt göra nånting av situationen på plats, säger bostadsminister Mehmet Kaplan (MP).

I måndags deltog bostadsministern tillsammans med infrastrukturminister Anna Johansson i Sverigeförhandlingens seminarium i Öresundshuset om hur byggandet av en ny järnväg i Sverige inte bara innebär snabba och hållbara transporter utan också skapar andra samhällsnyttor som ökat bostadsbyggande. Varför vill regeringen bygga höghastighetsjärnväg, hur kan infrastruktur leda till ett ökat bostadsbyggande och vilka samhällsnyttor kan den nya järnvägen skapa?

Av Mattias Hennius
Pressansvarig Helsingborgs stad

Kring städer, moralisering och pluralism

Det spelar egentligen ingen roll om det är Almedalsveckan eller vilken som helst annan vecka, man kan alltid lita på att det någonstans anordnas ett seminarium om “Den X staden”. X står här alltid för antingen “smarta”, “digitala”, “kreativa” eller något annat av den moraliskt positivt laddade ord som får stå som dagens semiotiska fyrbåk för diskussioners a priori legitimitet. Vi talar om smarta städer, för så ska man bara göra. Vi hyllar städers kreativitet, för så är det nu bara.

Men skall alla städer vara kreativa, smarta, genomsyrade av den typ av mångfald vi lärt oss är “rätt” mångfald? Skall alla städer se trånande till New York och Köpenhamn, eller vilken stad som just nu blivit upplyft av Monocle och/eller någon av Richard Floridas adepter som det nya rätta?

Risken med att hylla saker såsom “den smarta staden” eller “den kreativa staden” (eller, för den skull, “co-creation”) ligger i att dessa, trots de positiva vibbar de tenderar sända, också kommer med en ideologi på köpet. De kommer med outtalade antaganden om vad som är gott och rätt, och de kommer ofta med färdigt förpackade handlingar och beteenden. Inte minst farligt, de kommer med färdiga ikoner, platser man skall försöka likna.

Så vi får en diskussion i vilken alla skall likna vilken stad det nu är som just nu blir mest hyllad, och därtill ett gäng modeller som skall vara råmärken för hur staden nu skall se ut för att inte vara gammal, trist, på dekis, eller, värst av allt, “analog”.

Vad vi bör fråga oss är huruvida vi faktiskt vill ha det på detta sätt? Skall alla städer försöka bli smarta och kreativa och kulturhuvudstäder och allt det där? Det finns i diskussionen en rätt otäck moralism, som därtill är en mycket tyst sådan. Man säger givetvis aldrig rakt ut att de städer i Kina som producerar alla de prylar som Almedals-intelligentsian använder för att koordinera seminarier och möten egentligen är mindre värda. Man uttalar aldrig att en stad som inte lyckats odla fram sina egna yuccies (young urban creatives, om ni missat den – tänk dig en hipster med månadslön) är sämre, men man menar nog rätt tydligt det.

Vad vi behöver mer än ännu ett seminarium om “Varför smarta städer är framtiden” är kanske en diskussion om städers pluralism. Om varför inte alla städer behöver digitaliseras på samma sätt, om alls. Om varför kreativitet i och för sig är bra, men att industristäder inte därmed är moraliskt mindre värda. Om varför Almedalen är kul, men inte bara under den veckan när alla är där.

Författare: Alf Rehn, är professor i företagsekonomi, och jobbig även annars.