Samverka, samtala, tillit

Vi ska prata med varandra, arbeta mot gemensamma mål och lita på varandras yrkeskompetens. Vi ska göra det över förvaltnings- och myndighetsgränser. Vi behöver alla se att just den del vi själva arbetar med är en del i samhällets trygghetsarbete. Det är ju jättebra, verkligen. Men jag tänker ändå, är inte detta självklart? Är detta verkligen något som talare, efter talare behöver ta upp i sina seminarium här i Almedalen? Jag har hört flera myndighetsföreträdare säga att dom sträcker ut en hand till andra myndigheter för ett samarbete. Återigen tänker jag, är inte detta självklart? Borde inte allas händer vara utsträckta redan? 

Tillit, vi måste lita på varandra. På hotellet där jag och mina kollegor bott under veckan bor det ett antal fisktärnor. Dom litar inte på oss, inte alls. Vi blir attackerade av dom dagligen, så fort vi går utanför dörren. Dom tror att vi utgör ett hot mot deras bo. 

Vi kommer inte att kunna övertyga fisktärnorna om att vi är schyssta, vi kan inte prata med varandra och det blir väldigt knepigt att samverka med dom i tron att vi alla, inklusive fåglarna, ska få lugn o ro. 

Men, kanske har fisktärnorna ändå  lärt oss något?

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s