Etikettarkiv: #almedalsbladet

Ett sista inlägg

Det är söndag och sista dagen på almedalsveckan 2016. Många har nu lämnat Visby efter intressanta möten, diskussioner och seminarium och nu har det även blivit dags att summera veckan på almedalsbladet.

  • 6007 unika besökare
  • 8645 visningar
  • 52 publicerade artiklar

Men det slutar inte här. På almedalsbladet har vi tillsammans skapat artiklar inom en mängd olika ämnen från massor av olika författare. Så fortsätt dela och sprid almedalsbladet i dina kanaler.

Den här veckan har inläggen handlat om allt från lök till digitalisering, om integration och att engagerna invånare, om skolan, om äldrevården, om maktfrisyrer, om innovation och att våga testa.

Och att våga testa är ju precis vad Almedalsbladet handlar om. Almedalsbladet började som en test men med totalt 15 000 unika besökare på två almedalsveckor tror jag vi är något på spåret.

Tack alla ni som bidragit med material, perspektiv och kunskap till Almedalsbladet. Själv har jag lärt mig jättemycket.

På återseende!

Foto: CC by Joakim Berndes.

Fler kommuner borde följa Helsingborgs goda exempel

Idag är det Moderaternas dag i Almedalen. För oss moderater finns ett antal politiska ingångsvärden som vi inte kompromissar med, ett utav dem är ordning och reda i ekonomin.

På flera håll i kommunsverige är den ekonomiska utmaningen stor och samtidigt visar den demografiska utvecklingen på en framtid där allt färre personer ska försörja allt fler. Det innebär inte minst att den kommunala vården står inför stora utmaningar. För att möta den utvecklingen krävs flera åtgärder och en av de allra viktigaste är att ta vara på digitaliseringens möjligheter. Digitalisering och innovation bidrar inte enbart till ökad effektivitet inom välfärden, utan är också en förutsättning för att sänka kostnaderna på lång sikt.

I Helsingborg, Sveriges IT-kommun 2015, är digitalisering en självklar del av alla stadens verksamheter. Framförallt när det kommer till välfärdsverksamheterna – skolan, vården och omsorgen. Vi arbetar strategiskt med att inspirera och stimulera stadens olika verksamheter, från förskola, skola och äldre till stadsbyggnad och miljö, till att med hjälp av digitala tjänster förbättra kvaliteten och servicen till helsingborgarna.

Digitalisering och allt det för med sig påverkar naturligtvis mer än enbart kommuners ekonomi. Det skapar möjligheter för nya typer av undervisningsmetoder i skolan, nya möjligheter att effektivisera och individanpassa äldrevården, ökar stadens attraktivitet som turistmål och bidrar till ökad tillgänglighet i olika former för både invånare och besökare. Genom att anamma de möjligheter digitalisering och internet för med sig kan man skapa en attraktiv stad som står stark i hög konkurrens.

I Helsingborg vet vi att det är nödvändigt att använda internets alla möjligheter för att skapa en attraktiv stad för invånare, företag och besökare. Därför har jag och Blågröna Helsingborg varit tydliga med att Helsingborg både ska ha en väl utbyggd digital infrastruktur och vara ledande i att ta tillvara internets alla möjligheter i stadens verksamheter, inte minst skola, vård och omsorg. För att värna långsiktigt god ekonomi och utveckling av centrala verksamheter bör fler kommuner följa Helsingborgs goda exempel.

Peter Danielsson (m) kommunstyrelsens ordförande, Helsingborg

Att väcka en fråga är viktigare än att basunera ut ett svar

I år genomförs ungefär 3800 evenemang i Visby under Almedalsveckan. Glädjande många av dem handlar om digitalisering, men hur digitalt är egentligen formatet seminarium?  

Med digitaliseringen har många fler fått verktygen att delta och bidra till såväl debatten som samhället på olika sätt. Alla som vill har en röst, och ibland kan det verka som att alla tar chansen att använda den.

Det som kanske glöms bort är att också lyssnandet ökar i minst samma takt. Är du en digital person måste du ha extremt stora öron för att ens ha chansen att navigera i flödet. Inte för att allt måste in, utan för att snabbt kunna sila ner det till sådant som är viktigt just då för just dig. Du måste lyssna smart.

Så vi kan konstatera att informationsflödet är enormt under Almedalsveckan, men trots det använder de flesta sin tid i rampljuset till att säga något ytterligare snarare än att ta chansen att lyssna.

Att använda flödet

Under almedalveckan samlas fantastiskt mycket kompetens på samma plats. Det är nog svårt att hitta en smartare publik än den som konsumerar och kommenterar Almedalsveckan, på plats eller hemifrån. Det är en spännande resurs att använda sig av i ett demokratiskt syfte. För med digitaliseringens möjligheter kan den verkligen lyfta, trots att det ibland verkar som informationsflödet snarare dränker de kloka orden.

Så kanske bör ett riktigt digitalt seminarium egentligen först lyssna och sedan navigera, tolka och omvandla det som hörs till något som skapar värde? Jag formulerar tanken som en fråga för jag har inget slutgiltigt svar. Och det är lite det som också är min poäng – Alltför många påstår sig vilja lyfta en fråga, men vad de egentligen gör är att ropa ut sina svar så högt de någonsin kan.

Hur hittar man då den digitala vinkeln i planering, genomförande och uppföljning av sin timme på scen i Almedalen? Och hur når man en mottagare som inte bara orkar lyssna utan som också bjuds in till att bidra med sitt perspektiv redan i förarbetet?

Att spetsa öronen

För Helsingborgs stads seminarium ”Checklista för Sveriges nästa IT-kommun” (se livesändningen i efterhand) försökte vi att tänka digitalt och delaktigt över hela kedjan. Veckan innan seminariet bjöd vi in alla att bidra till det material som grundlade vårt seminarium i form av en förslagslåda med idéer om de viktigaste åtgärderna för att ta position långt fram i digitaliseringen av offentlig sektor. Inför seminariet fick vår kloka panel lyssna på- och bearbeta de 140 förslag som kommit in. Under seminariet skickades det bearbetade materialet tillbaka till publiken i form av en topplista. I slutet av seminariet bytte vi fokus igen och lät publiken rösta för att rangordna topplistans punkter.

dump

I höst, när Almedalsveckan i de allra flestas fall hör till historien, sitter vi istället med ett mycket spännande material framför oss. Ett material med punkter att jobba vidare med och en lista som kan väcka frågor och tankar i våra verksamheter. Vi använde vår tid till att lyssna, och förlängde därmed vårt seminarium till något mycket längre än en stressad timme på scen.

Att väcka en fråga är mycket mer intressant än att basunera ut sitt svar.

Carl Rydh, internetkoordinator Helsingborgs stad

 

Bild: cc by-sa 2.0 Remi DU (flickr)

 

Nyfödd i Almedalen

2016 var mitt första år i Almedalen. Jag landande i söndags på Visby flygplats. Mitt bagage kom sist på bandet, så när jag gick ut mot taxikön för bokade bilar hade den redan växt sig lång.

Jag ställde mig laglydigt i kön för de som hade bokat taxi, medan jag frustrerad såg på hur kön till obokade minskade betydligt snabbare. Men när jag stod där började jag lyssna till de samtal som pågick runt omkring mig. ”Vad ska du prioritera i år? Det här är femte gången jag är här. Har ni fixat cyklar? Vem tar första passet på scen? Ska ni livesända?  Imorgon ska det bli uppehåll i alla fall. Jag ska höra alla politikertal på kvällen, det är mitt mål.”

Mål, tänkte jag för mig själv. Hur enkelt är det egentligen att hitta ”mitt” mål med nästan 4000 programpunkter att välja bland? Jag började scrolla i Almedalsappen där jag redan på hemmaplan i Helsingborg försökt göra en grov utgallring av vilka punkter som skulle kunna intressera mig. Jag blev dock varse ganska snabbt att här krävdes rutin och lokalkännedom för att som ett proffs kunna glida mellan ett evenemang till ett annat. Att har varit här tidigare kändes som en förutsättning för att få godkänt betyg i sin planering. Jag gav upp…fortsatte fokusera på taxikön. Mina härliga kollegor från Helsingborgs stad hade nu lotsat mig fram till taxitältet där vi fick nummer ett i kön. Det innebar för oss att vi lämnade flygplatsen sist av alla. Jag insåg då liksom med appen att inget är logiskt och förståeligt förrän man upplevt det här i Visby.

Efter några minuter i taxin var vi framme på Hotell Tott – det hade alltså gått snabbare att promenera till hotellet. Ännu en erfarenhet rikare.

Vi checkade in och fick nyckelkorten till vår bungalow. Fyra tjejer i ett litet hus. Sovplatserna hade vi delat upp redan innan ankomst. Jag fick vardagsrummet och en jättebred säng. Här skulle jag sova gott.

Vi lämnade stugan, checkade ut våra cyklar. 971 blev min och fråga mig inte hur många gånger jag letade efter den lilla nyckeln under min vistelse.

Väl på plats innanför murarna inleddes min första heldag med att fokusera på redaktörskapet på almedalsbladet.se. Tidig morgon var vi igång och redan veckan innan hade vi förberett lite av innehållet. När allt i redaktionsinkorgen var publicerat återkom jag till almedalsappen. Jag gjorde ett nytt försök till att bygga min dag.

Jag hamnade på Hej Digitalts seminarium, som handlade om ”Hur öka takten på Sveriges digitalisering – varför går det långsammare än i andra länder?” Intressant samtal som utmynnade i ett inlägg på almedalsbladet.se. https://almedalsbladet.se/2016/07/04/hej-digitalt-hur-oka-takten-pa-sveriges-digitalisering/.

Väl inne i ”almedalsflowet” så går tiden snabbt. Redaktörskap, samtal, möten och regnponchos. Ja, det där sista var kanske lite otippat. Jag fick stå som entrévärd i Öresundshuset några timmar. Sålde in en väderprognos som innebar att ”imorgon kan det bli regn, lika bra ni tar en regnponcho här”. På bollen stod #jagvillpåverka och så Helsingborgs stads logotype. Kan tänka att många blev glada för sin boll när regndropparna gjorde sin entré på onsdagsmorgonen. Ni kan titta på Instagramkontot Helsingborg om ni vill se mer.

Vad mer kan jag säga om min första Almedalsvistelse? Jo, jag förstår att jag med all rätt kan kalla mig nyfödd. Så om det blir en andra gång för mig i Almedalen ska jag inte checka in för tidigt så väskan kommer sist, inte boka taxi utan ta kön för obokade eller gå till hotellet, planera mitt deltagande betydligt bättre genom almedalsappen och sätta cykelnyckeln i ett band runt halsen. Det som dock gärna får vara som i år är resesällskapet. Så tack för mig Almedalen.

Cecilia Lundgren
kommunikatör, Stadsledningsförvaltningen Helsingborgs stad

Foto: jag tillsammans med min kollega Carl Rydh tagen av Martina Röhmer.

#VarförSkola med #Skolvåren och om hur det trendar i Almedalen

#Skolvåren startade i februari 2013 på Twitter med att fyra kvinnor fann varandra under sökhashtagen skola. Där och då myntades uttrycket #VarförSkola som sedan dess varit ingångsfrågan i all verksamhet #Skolvåren tar sig för.

Sedan starten byts den inre gruppen av initiativtagare ut successivt till att bestå av dem som för varje enskilt uppdrag #Skolvåren tar sig an bäst är lämpade utifrån kunskaper, kontaktnät och förmågor att driva #Skolvåren ännu lite längre fram, ännu lite högre upp i samhällsdebatten om skola, men framför allt – om livet i skolan och om ämnesinnehåll som vi önskar ska vara mer synkront med samtiden snarare än historisk bild av framtida kunskapsbehov.

I årets Almedalsvecka arrangerar vi fyra stycken Walk and Talk. Vi har ingen fast lokal för dessa vandringssamtal, men eftersom vi utgått från samma gatuadress sedan 2014 så är det promenadsträckan Skeppsbron 6 till utkiken vid Kärleksporten som är vår lokal. Till dessa WnT bjuder vi in att delta via sociala medier, twitter, facebook, snapchat, instagram och periscope, vilka är de plattformar vi använder förutom hemsidan skolvåren.se . Årets tema på samtalen är ‘Jag lyssnar på unga för…’ som vi samarrangerar med gruppen #flerunga. Vi har fått ett enormt gensvar i alla tänkbara organisationer med samma intresse för utveckling av utbildning för barn och ungdomar. Du kan alltså följa #Skolvåren på plats i Almedalen, live via facebook och periscope samt digitalt i alla sociala medier.

#Skolvåren är en ideell rörelse med en löst strukturerad medlemsformalia. Vill du bidra så gör du det med de kvaliteter och de förmågor du har som för rörelsen framåt. I #Skolvårens grupp hittar du pedagoger, skolledare, skolchefer, elever, företagare, politiker, föreningar och inte minst föräldrar. Att driva en organisation på det viset är relativt ovanligt men blir allt vanligare. För oss innebär det bland annat att vi kan driva vårt arrangemang i Almedalen likt ett professionellt uppbyggt företag eftersom kompetenserna finns i firman så att säga. Jante existerar inte, det är en starkt bidragande faktor till framgång. Den som vill göra egen karriär i skolfrågor trivs inte i #Skolvåren. I år märker vi att politikerna i Almedalen talar mycket om ett av våra ledord, tillsammans. #Skolvåren skapas av alla deltagare i debatten – i möten, där nätverk byggs, tankar provas och förställningar utmanas.

Vi har en grupp, i år åtta personer, på plats som sköter och roddar det synliga och praktiska arbetet med att driva arrangemanget Walk’n Talk, att knyta kontakter för framtida projekt, delta i samtalet på plats för utveckling och inte minst i politiken. Vi har två personer som har vad vi kallar fastlandssupporten som håller koll på de sociala mediernas flöde som rör #Skolvåren och ser till att rätt fråga går till rätt person i eller utan för #Skolvåren och att svaren kommer tillbaka till rätt personer.

Fastlandssupporten roddar med allt från vägval mellan seminarier, transporter under veckan, väderprognoser, håller hemsidan uppdaterad, klipper film, lägger ut och allra mest bistår vi med bakgrundinformation till nya kontakter som Mobila teamet knyter på plats i Visby.

Det finns en måhända populistisk önskan om att skola skulle kunna vara något annat än vad skola är idag. Dagens skola är inte dålig, men den är inte heller optimal för de som vistas där. Det finns utvecklingsmöjligheter. Det kan gälla allt från lektionsupplägg till arbetsmiljö för alla som vistas i skolan. För #Skolvåren är det en riktig dörröppnare att ställa frågan #VarförSkola. Frågan väcker nyfikenhet, irritation, lust och väldigt mycket engagemang.

Det är engagemanget från andra som gör #Skolvåren så framgångsrik, i Almedalen och i riket i övrigt alla andra veckor. Det är grundfrågan och intresset för att skapa en framtid som hänger samman med sin samtid som bidrar till att intresset ökar för vår verksamhet och för vårt sätt att driva organisation för utveckling.

Vi är stolta skolvårare. Tack vare Skolvåren träffas människor både irl och i sociala medier för att pröva tankar tillsammas, bygga nätverk och utvecklas. Vi kanske inte håller med alla men vi vill att alla röster ska höras, alla stenar ska vändas på och alla lösningar prövas för att bygga en skola som tar oss in i framtiden där varenda unge är viktig och får vara sitt bästa jag! För vi gör inte detta bara för oss, även om det är roligt. Vi gör det för eleverna, de som är unga idag, de som är samtiden och framtiden.

#Skolvåren i #Almedalen  2016

Du finner oss i sociala media
Twitter, Snapchat och Instagram  @skolvaren
Facebook  Blogg Hemsida

 

En knuff i rätt riktning

Några intensiva Almedalsdygn är över och från en fiskebod på Stora Karlsö kommer nu mina reflektioner.

Inför Almedalen funderade jag över hur otroligt mycket som hänt sedan förra årets Almedalsvecka. Och över att jag känner mig ovanligt berörd. Två frågor har för mig överskuggat allt annat – den stora flyktingvågen och arbetet med Sverigeförhandlingen.

Till Almedalen åkte jag med tre målsättningar:

1. Knyta minst tre nya kontakter som känns relevanta att följa upp under hösten.
2. Få med mig minst en god och genomförbar idé hem.
3. Skriva i Almedalsbladet.

Hur gick det då i Almedalen?
Den första dagen var jag svårflörtad! Tyckte det var mycket gammal skåpmat och att det tycks för mycket och görs för lite!Susanne Duvalls bild2

Men så infann den sig – Almedalskänslan. Känslan av att alla är på plats, att de viktiga frågorna lyfts och att det faktiskt händer saker. Tankarna började spinna och målen uppfylldes liksom av sig självt!

Med mig till fiskeboden (hoppas de hänger med ända hem till Rådhuset också) har jag:

1. Tre namn på personer jag mött, samtalat med och inspirerats av. Jag ser fram mot hösten då jag kommer att ringa ett samtal till Båstad, ett till Göteborg och ett till Linköping.

2. Idén som hamnat överst i bagaget handlar om att med största vänlighet knuffa människors beteende i en hållbar riktning, utan att ändra deras värderingar. Metoden kallas ”nudging” (ingen vedertagen term har utkristalliserats på svenska) och går att använda på de flesta beteenden med negativ miljö- eller hälsopåverkan.

En riktigt rejäl knuff i rätt riktning skulle man kunna säga att staten, genom Sverigeförhandlingen, gav Helsingborg i förra veckan då vi beviljades nästan 250 miljoner kronor till nya högkvalitativa busslinjer och till omfattande cykelåtgärder i form av nya säkra cykelparkeringar och cykelbanor. Så att ”nudga” för hållbara resor känns givet!

Mer om handslaget mellan Helsingborgs stad och Sverigeförhandlingen finner du här:

3. En publicerad artikel i Almedalsbladet!

Efter Almedalen känns det ovanligt påtagligt att det inte är spår, asfalt och fordon det handlar om. Infrastruktur är ett medel. Målet är att människan, såväl den som trampat den skånska myllan i generationer, som den som just pustar ut efter en vansklig färd över Medelhavet, ska må bra. För det behövs det ett friskt och välmående jordklot. Och jag lovar att jag ska knuffa så in i för att det ska må bra!

Knuff, knuff!
Susanne Duval
Infrastrukturstrateg i Helsingborgs stad

Innovationsdiskussioner i Visby

Hur kan man få in nya lösningar av produkter som man kan kanske inte ens vet finns? Det handlar om att förändra tänket vid inköp.

Den som preciserar vad den ska köpa ner på detaljnivå efter kända fakta kommer inte att få in nya lösningar för morgondagens behov. Den som däremot beskriver sitt användningsområde för produkten och vilken funktion som ska uppnås i öppna frågor kommer att ge sina medborgare nya möjligheter med nya material, tekniska lösningar och smart användning.

Entreprenörer och företagare får upp ögonen för att deras produkter och idéer kan vara lösningen inom ett helt annan användningsområde. Det kan också vara så att lösningarna finns men att företagen är ” osynliga” tack vare det sätt man efterfrågar varor och tjänster på inom det offentliga.

Innovativ papperskorg.

En produkt som redan finna och som kan ses av den som rör sig i Visby t e x vid Donners plats är papperskorgen som känner av när den behöver tömmas och signalerar detta. Grönt, gult och rött ljus. Papperskorgen är också en ljuskälla i miljön och innebär dömde en del av en trygghet. Tips till skånska orter i ett framtids – och hållbarhetsperspektiv.

Ann-Charlotte Hammar Johnsson
riksdagsledamot Näringsutskottet
Skåne

Samtal i Soffran

Välfärdsteknologin är ett hett diskussionsämne i Almedalen, inte minst för vården och omsorgen. Och vi förstår varför, det finns ju många smarta lösningar för framtidens omsorg, med digitala och tekniska lösningar som verktyg. Som är självklara för många men främmande för vissa.

För att skapa just insikt och förståelse för våra utmaningar, ny teknik och visa vilka möjligheter som finns, är vi just nu på turné med Soffran*. Vår egen samtalssoffa, där vi med inbjudna gäster diskuterar och funderar kring framtidens vård och omsorg.

Samtalen i Soffran är väldigt intressanta – med mycket klokhet om såväl dagens som framtidens omsorg. Vi har haft diskussioner om en av våra stora utmaningar framåt, där färre ska vårda fler. Vi har tänkt kreativt kring möjligheter i användandet av välfärdsteknologi – där vi ska arbeta smartare, inte snabbare. Vi har konstaterat att det blir allt fler personer med demensjukdom, ja, fler än någonsin. Och att vi behöver kompetenta medarbetare för att kunna skapa trygghet för denna och övriga målgrupper. Fler tankar från samtalen har vi samlat på vår blogg: http://voffra.helsingborg.se/samtal-i-soffran/

Vi samtalar vidare kring dessa och fler samtalsämnen under hösten, följ oss gärna på http://voffra.helsingborg.se/

*Soffran = en twist mellan soffa och bloggen voffra.

Författare: Marcus Pellinen, projektledare, vård- och omsorgsförvaltningen, Helsingborgs stad

Tankar ska tänjas, inte tämjas

Almedalsveckan. Redan själva ordet är starkt laddat för både belackare och anhängare. Spektakel, skanderas i ena ringhörnan. Viktig mötesplats, hävdar de som medverkar i detta minutiöst mediabevakade arrangemang.

Oavsett ståndpunkt är det svårt att inte fascineras av det faktum att denna pulserande smältdegel av politiskt präglade budskap började med en tanke hos en enda människa. Olof Palme hade givetvis ingen aning om att hans första tal på det där lastbilsflaket i Almedalsparken 1968 skulle utvecklas till ett veritabelt Klondike för Sveriges politiska partier och intresseorganisationer. Knappast såg han heller hur tanken 40 år senare skulle inspirera andra länder i världen till egna ”Almedalsveckor”. De danska politikerna till exempel genomför sin version av ”Palmedalen” på Bornholm varje sommar. Jodå, så kallade man det förr.

Olof Palmes tanke har tänjts ut till en gigantisk och smått osannolik åsiktsarena. I år räknar man in ca 3 700 arrangemang som erbjuder möjligheter till nya insikter. ”Det är omöjligt att nå ut med sitt budskap” argumenterar de som anser att det är slöseri med tid och andra resurser att vara en del av det här. Det tror jag inte alls. Även i det lilla kan banbrytande tankar födas.

På fredag den 8 juli står Helsingborg Arena & Scen som arrangör för seminariet ”Kan kulturjournalistiken bli lite sportigare och sportjournalistiken mer kulturell?”. Och nej, alla kommer inte att vara där för att lyssna på när HD:s sportchef Daniel Rooth, teaterchefen Kajsa Giertz, kulturjournalisten Anneli Dufva och moderatorn Åsa Sandell, journalist och författare, lyfter frågan om hur kulturjournalistiken ska överleva i ett allt kargare medielandskap. Men de som kommer, de kommer faktiskt att bära med sig nya tankar om framkomliga vägar mot framtiden. De blir en del av en förändringsprocess.

Allt det som vi i dag kallar Helsingborgs stad, och som vi emellanåt känner stolthet över, det började också en gång i tiden med några personers tanke att ”här kan man nog slå ner bopålarna”. Tankar ska tänjas, inte tämjas.

Ulf Dahlström
Helsingborg Arena & Scen
Press, redaktionell utveckling och externa kontakter.

jjceguxo081fo1u2vpjk
Ulf Dahlström

Energisurr i Almedalen

Almedalen surrar av energi. Och då menar jag inte alla de glada och energiska människor man möter på seminarier, mingel och i givande samtal. Temat energi har nämligen en framskjutande plats i det officiella programmet. Av 3800 arrangemang handlar 280 stycken om energi – alltifrån energismarta städer till förhandsreglering av elnät.

Men bara tio arrangemang handlar om biogas. Det borde vara mer. Ur ett svenskt och inte minst ett skånskt perspektiv, har biogas nämligen oerhört mycket att ge. Och i grunden är det så enkelt: rester och organiskt avfall ersätter fossila bränslen.

För de flesta av oss är väl sopor och avfall något vi helst vill slippa – men de blir allt attraktivare. Till exempel blir spillvärme, sågspån och restavfall till värme och ljus i våra hus. Utan att vi måste bryta eller utvinna nya råvaror.

Sak samma med biogas. Släng gödsel, matrester, slaktavfall och annat räligt i en tank, värm till mysiga 37 grader och ta ett steg tillbaks. Nu börjar det nämligen att jäsa.

Det som bubblar är metangas. Det är samma sorts gas som i naturgas. Men medan naturgasen är fossil, kommer biogasen från växt- och djurriket. Den är förnybar.

Och den brinner bra. Efter tvätt och lite finputs har man en prima gas som bland annat kan driva motorer.

Komprimera gasen till 200 bars tryck och du får fordonsgas. Kyl ned gasen till minus 162 grader och du får dynamit.

Eller i alla fall en vätska som liter för liter innehåller 600 gånger mer energi än gasen vid rumstemperatur. Och nu kommer det fina i kråksången. Denna kalla, flytande soppa, gjord på bajs och bananskal, kan användas istället för diesel i lastbilar och långtradare.

En tung långtradare kan alltså köra från Malmö till Stockholm på kodynga. Det kräver förstås en kallgasmack (som bland annat finns hos oss i Helsingborg) och lastbilar som anpassats för tekniken. Men dom finns. Våra två svenska världsmästare på lastbilar står redo med orderblocken.

Och gissa var råvaran finns? Den behöver inte pumpas upp från Nordsjön. Den kommer snällt in vid mjölkningsdags varje kväll. Eller läggs i facket för matavfall nån gång i veckan hemma hos dig och mig. Biogas kommer inte från Norge, Kuwait eller Sibirien. Den finns i en brun påse under diskbänken. Eller går i en hage nära dig.

Det är som med vindkraftverk. Ett enda normalstort vindkraftverk producerar tillräckligt med el för att driva 2000 elbilar under ett helt år. Också det i en hage nära dig.

Stoppar man in kodynga i jäsningen får man ut gödsel när det är klart. Som går tillbaks till åkrarna.

Biogas är grön ekonomi. Den skapar nytta av rester. Den är förnybar. Den skapar jobb i Sverige, minskar utsläppen och minskar oljeberoendet.

Den borde vara värd mer än en kvarts procent av en vecka i Almedalen.

Anders Östlund
Vd, Öresundskraft

h1t3al7x1h63katvhgao